Minnen och påminnelser

Jag ville bara dela med mig av ett minne som poppade upp i mitt medvetande idag, det kom när vi pratade om en liknande händelse som jag var med om för nån vecka sedan. Det här minnet påminde mig också om hur viktigt det är att ha tillit… en påminnelse som landade där den skulle…20140804_183527

Som barn var jag alltid medveten om att jag inte var ensam och att närvaron jag kände fanns där för att skydda mig. Jag drömde sanndrömmar och för mig var det ytterligare ett bevis på att de fanns där, som stöd och trygghet. Jag ifrågasatte det aldrig och satte heller ingen titel på det jag upplevde.

Jag hade full tillit till de känslor som dök upp och jag lärde mig att kolla av läget med närvaron om det var säkert att ta en viss väg eller om jag skulle välja en annan. Och att jag faktiskt litade på det som dök upp i huvudet gjorde att jag klarade mig helskinnad ifrån något som kunde ha gått riktigt illa. En kväll när jag var i 11-12-års åldern skulle jag gå hem efter en fotbollsträning, det var en bit att gå, vår idrottsplats ligger en bit utanför ”byn” och det dröjer en sträcka innan det är några hus längs med vägen, på ena sidan är det ett bussgarage och andra sidan en skog. forest-1031022_1280

Det hade hunnit börja bli mörkt och jag hade inte gått många meter innan jag hör ett gäng killar skrika bakom mig, de ropar ganska så oanständiga saker och vad de vill göra med mig. Jag börjar bli rädd, jag var ensam och de var fem, sex stycken. Jag ökar takten och då börjar de att springa. Jag tänker att om jag springer på vägen så kanske jag möter någon som kan hjälpa mig, men plötsligt så hör jag en röst som säger åt mig att springa in i skogen. ”-De kommer inte se dig där och det kommer stå en man på trädgården där du kommer ut, han kommer få dem att låta bli dig.” Trots att skogen ser mörk och ganska skrämmande ut så lyder jag och springer så fort benen bär, jag har nog aldrig sprungit lika fort som då.  Jag märker att de inte var lika vana vid stigen, utan de tappar fart. Och när jag tillslut kommer ut från skogen, så står mycket riktigt en man i trädgården och tittar på mig, när killarna kommer ut från skogen och får syn på mannen vänder de och går där ifrån. Jag går skakigt men tacksam hemåt. Tacksam för att jag hade lyssnat…

Jag är inte alltid lika duktig på att lyssna som vuxen och jag är tacksam över påminnelsen av hur lätt det var att ha tillit när jag var barn. Varför ska det vara annorlunda som vuxen?

Nu önskar jag er alla en riktigt härlig midsommar! Hur ni än firar så hoppas jag ni får en magisk helg! ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s