Vi är universum – gästblogg

En kväll när jag skulle natta vår 6-åriga son, så sa jag: ”Jag älskar dig till månen och tillbaka!” Han tittade storögt på mig och såg finurlig ut och svarade: ”Jag älskar dig till Eskilstuna och tillbaka!” Jag skrattade och konstaterade att det inte var riktigt lika långt, men att jag var nöjd ändå. Både han och jag skrattade länge och väl åt hans roliga svar, ända tills han somnade.

Kvällen efter kom vi in på samma ämne igen och denna gång sa sonen: ”Jag älskar dig till Pluto och tillbaka, mamma!” ”Det var inte illa!” svarade jag glatt. Sedan ändrade han sig och sa att han älskade mig ända tills universum tar slut. Jag sa att man nog inte kan älska någon mera än så och att vi ju egentligen inte vet hur stort universum är – eller om det ens tar slut. Sonen tittade mig i ögonen och sa allvarligt: ”Vi ÄR universum”.

astronomy-3186755_1280

Jag fick lov att låta meningen sjunka in en stund och sa sedan: ”Menar du att vi alla är en del av allt?” ”Ja.” svarade han. När jag frågade hur han visste det, så svarade han: ”Jag bara vet.” Sonen har nog rätt, vilket jag sa till honom, och jag fick mig återigen en fin och djup upplevelse och tankeställare tack vare mitt kloka barn.

Kvällen efter när det var dags att sova var han lite ledsen och ville prata en stund om det. Han sa att han var ledsen utan att det kom tårar. Jag sa bara att det kan vara så ibland, men att det såklart är ok att gråta också om man känner att man vill. Sonen sa då han att han hade lärt sig att inte gråta fast han är ledsen.

Vi pratade en stund om det och jag förklarade att det inte är något han behöver lära sig och att det oftast kan vara skönt att gråta om man är ledsen, i alla fall om man känner att man behöver det. Såklart behöver man inte gråta om man inte känner att man vill, men det kan vara ett bra sätt att släppa fram och ut sina känslor istället för att behålla dem inom sig. ”Vad kan hända då?” frågade sonen. Jag försökte, så gott jag kunde, att förklara att känslorna nästan kan samlas som i en ryggsäck och att de behöver komma ut på ett eller annat sätt, men att det kan räcka med att prata om det, men ibland kan man även behöva gråta – eller skratta om det kanske är roliga eller glada känslor som kommer. Släpper man inte ut sina känslor ibland, utan bara trycker bort dem, så kan det bli jobbigt att gå omkring med dem inom sig och den där ryggsäcken kan kännas väldigt tung och jobbig. ”Är det så pappa gör?” ”Ja, kanske… Lite så är det nog. Han har fått lära sig att inte gråta och det blir jobbigt till slut. Det kan bli så till slut att man inte orkar ha dem inom sig längre och då måste de ut på ett eller annat sätt, annars kan man i värsta fall t o m bli sjuk.” ”På riktigt?” ”Ja, det kan man faktiskt, men då ska det nog ha gått långt.”

Vi pratade en lång stund om känslorna sonen hade för kvällen och det kom även några tårar efter en stund. Han sa att han ville ha lite healing av mig, men först en låååååååång kram, vilket han såklart fick. Efter kramen sa han: ”Jag behöver ingen mer healing, det räckte med kramen. Den var som healing.”

paw-548634_1920

Vår hund Molly hoppade upp i sängen och Loah kramade henne länge och sa: ”Det känns som om jag får healing av Molly också när jag kramar henne. -Jag älskar Molly!”

 

­­­Eva Storgaard

Annonser

3 reaktioner på ”Vi är universum – gästblogg

  1. Underbar läsning , det är viktigt att tömma ryggsäcken , att lätta på tankar känslor ord och få en healing kram gör underverk! Kram Anneli

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s