Gemenskap

I helgen som gick hade vi en kurs för de som var intresserade av att vara gruppledare för en mötesplats i sin hemort. Det var en fantastiskt härlig helg där vi fick nöjet att lära känna nya fina människor. Och jag hoppas att vi om en tid kan erbjuda en mötesplats på ytterligare orter runt om landet.

De här mötesplatserna som vi håller på att öppna upp runt om i Sverige är en träffpunkt för vuxna som känner eller har känt barn som har paranormala upplevelser eller som är känsliga och intagande. Men hur vet man då om det är paranormala upplevelser sitt barn har? Eller om det är omgivningen barnet tar in? Spelar det någon roll? Nej, det tycker inte vi…

Jag ska ge er en liten kort berättelse som ni likväl kan få höra på en träff. Så här kan ett känsligt barn uppleva det. Jag vill med detta belysa att det inte enbart handlar om att ”se spöken” eller andar, utan att det här påverkar barnen lika mycket om inte mer.

”En dag efter skolan kom min grabb hem och berättade att han under en lektion plötsligt fick lust att börja gråta…. Han kände sig jätteledsen, sorgsen som han själv beskrev det… Han förstod inte varför, för han var inte ledsen… Lite senare fick han förklaringen, läraren som hade lektionen med dem, hade sorg, hen hade förlorat en nära anhörig och var jätteledsen…”cof

Det här är EN av de känslor som de här barnen kan känna in. Alla som befinner sig i klassrummet tillsammans med ett öppet barn sänder ut olika sinnesstämningar som barnet plockar upp. Och vet då inte barnet vad som tillhör den själv och vad som tillhör någon annan eller ens att det faktiskt kan tillhöra någon annan, så är det inte konstigt om barnet känner sig splittrat, förvirrat eller att det blir helt slut av att gå i skolan. Barnet kanske inte ens vill gå till skolan för att det mår så dåligt där och det är inte säkert att barnet kan ge en förklaring till varför, för hur ska den kunna sätta ord på det?

Det är inte ovanligt att barn som är känsliga och intagande ofta får höra att de har svårt att koncentrera sig i skolan. Men är det så konstigt egentligen? Jag tror att många vuxna kan känna igen sig i att de ibland har svårt att koncentrera sig när de sitter bland mycket människor, det pågår samtal till höger och vänster och personligen så kan det bli kaos i mitt huvud för jag lyssnar lite på allihop samtidigt. Och det är så jag föreställer mig att det är för de här barnen…. Stora klasser, mycket ljud och rörelse och samtidigt står fröken och går igenom vad det är som förväntas göras under lektionen. Inte konstigt att de här barnen kommer hemma trötta, arga eller ledsna och kanske bara vill vara i fred. De här barnen kan också känna sig dumma eller annorlunda för att de inte kan/hinner/orkar med så mycket i skolan. De och deras föräldrar kan också behöva få stöd genom att få träffa andra i samma situation för att prata och dela tankar och erfarenheter.

Jag har turen att ha andra vuxna runt mig som upplevt samma saker, att bolla tankar och funderingar med…. Det är ett sånt nätverket vi vill skapa för andra föräldrar…. Så de har någonstans att vända sig med sina tankar, funderingar eller bara ha någon att prata öppet med. Det behöver som sagt inte enbart handla om att deras barn ser andar eller får meddelanden från andevärlden…Inga historier är för ”små”, just det du delar med dig kanske hjälper din nya gruppkamrat och dess barn….

I mars är det träffar på tre orter, kika in på vår hemsida och läs mer https://barnensrostblogg.wordpress.com/datum-for-moten

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s