Varför är vi så rädda?

Min dotter är nu 11 år gammal och har börjat ställa fler frågor kring kroppen, relationer och vänskap. Hur annorlunda man blir i hennes ålder, när man gillar någon lite extra, och hur man plötsligt kan bli blyg och inte alls vet vad man ska säga i olika situationer, fast man för ett år sedan inte alls tänkte på sådant…

Jag förklarade för henne att vi alla har gått igenom lite obekvämare åldrar, då kroppen förändras och man försöker ta reda på vem man egentligen är och vill vara. Det här med kärlek är nog extra svårt ibland…

Jag såg hur hon funderade och hennes slutsats blev: ”Varför kan man inte bara säga Jag gillar dig!”

Ja, varför kan man inte bara säga Jag gillar dig?

Det sägs att rädsla är grunden till många andra känslor, att rädsla håller oss tillbaka och blir vår största fiende i många av livets gåtor. Att om vi bara lyssnade på våra känslor, satte ord på och omfamnade dem skulle vi förstå och acceptera oss och andra bättre. Vad är det som håller oss tillbaka?

Varför gör vi allting så komplicerat? Varför måste vi vara och bete oss på ett visst sätt för att passa in i normen och accepteras? Är det inte just de som vågar sticka ut, lyssna inåt och bejaka sig själva som åstadkommer en förändring? Är det inte just de som lever från hjärtat som är lyckligast? Varför vågar vi inte göra på samma sätt? Varför är vi så rädda och lär våra barn att bete sig precis likadant?

2016-09-30 23.45.24

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s