I förbigående

Häromdagen berättade min dotter för mig i förbigående att hon ibland ser andar i sin skola eller på väg till eller från skolan. Det kan både vara bortgångna människors själar, men så har hon även sett bortgångna djurs själar. Mest hundar och katter, men absolut kan en och annan hamster, fisk eller sköldpadda finnas med…

Det hela är kanske inte så märkvärdigt, skolan är över 100 år gammal, dock förklarade hon tre väldigt viktiga saker för mig:

  1. De som har gått där och redan är döda kan ibland återvända till skolan.
  2. De som har någon familjemedlem i skolan vill också hälsa på ibland.
  3. MEN: De gillar inte att vara där när vi skriker och det är en massa oljud!

Bloggbild nr2

Några kvällar efter det var vi ute på en promenad och passerade just skolan. Då tyckte Leila att Nu kan de vara där i lugn och ro. Vi fantiserade om att de har hela gympasalen för sig själva och kan göra precis som de ville, kanske spela en basketmatch, vilket Leila uppskattade med ett leende och en lekfull blick.

Än en gång fick hon mig att fundera. Visst är det så: Inte vill man vara nära någon som skriker och skapar en massa oljud. Inte känner man sig trygg och avslappnad när det är en massa folk, högljutt och stimmigt! Såklart man inväntar ett lugn innan man vill och kan förmedla sig eller har kapaciteten att lyssna.

Hur vi bemöter vi varandra? Vad förväntar vi oss av andra? Är det rimligt? Infriar vi våra egna förväntningar?

Mycket att fundera över…Tur att det är lite ledighet kvar…

blogg bild 1

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s