Presentation- Nellie

2016-09-30-19-13-14Jag heter Nellie Andersson och är en av dem som har varit med och startat upp den här föreningen… Det är mig ni kommer i kontakt med om ni kontaktar oss över mail eller telefon. Jag har även hand om bloggen och att hålla den uppdaterad. Vi i styrelsen är spridda lite i Sverige och mig hittar ni i Moheda, ett litet samhälle utanför Växjö i Småland. Jag är diplomerat  medium och healer och har precis startat min egna verksamhet.

Vad är då anledningen till att jag drogs till det där första mötet som skulle leda hit där vi är idag?

Den främsta anledningen är att när jag var ett barn så var det värsta jag visste, när vuxna fick mig att känna mig dum och korkad, när de var nedlåtande och på så många vuxnas vis skrattade bort något jag sa med förklaringen, ” du har sån livlig fantasi”… Fast jag visste med hela min själ att det inte var fantasi… Jag hatade att inte ha en röst när jag var liten, att vuxna tog för givet att jag ingenting visste, bara för att jag var ett barn, att jag inte kunde veta saker bara för jag var för ”liten för att veta något sådant”, och att inte bli tagen på allvar… Det gjorde mig så arg! Och jag kommer ihåg när jag bestämde mig för att ALDRIG göra så mot barn när jag blev vuxen. ”Jag ska lyssna på vad de har att säga”! Jag vill inte att barn varken ska känna sig dumma, annorlunda eller att de börjar ifrågasätta sina känslor. Genom Barnens röst har jag fått den möjligheten att försöka bidra till att barn ska slippa känna som jag gjorde…

Det är inte bara den andliga världen som man känner av, utan man tar in känslor från alla i omgivningen och om jag tar det ur mitt egna perspektiv och från mina egna upplevelser så i början när jag var riktigt liten, kunde jag förstå att det inte var mina känslor, jag kunde känna när en vuxen t ex var arg, ledsen eller irriterad men det som gjorde mig förvirrad var att de inte ville kännas vid de här känslorna. Om jag frågade den vuxne varför den var ledsen så förnekade den, att den var ledsen, för det är ju ingen ”bra” känsla och sådana känslor pratade man inte om… När jag blev äldre lärde jag mig att inte säga något och jag började lägga dessa känslor på mig själv istället, jag gjorde dem till mina, vilket skapade ett kaos inom mig. Jag visste inte vad som var jag själv, eller  omgivningen, alla gränser var bortsuddade. Jag fortsatte att ta på mig alla dessa känslor ända tills jag hamnade i Fanthyttan på en vårvecka hos Terry Evans. Först då förstod jag att alla de här känslorna som jag har känt och tagit på mig, inte var mina. Då var jag 33 år…. Jag levde med ett inre kaos i så många år, just för att jag inte kunde prata om det jag kände….Jag hade inga ord för mina känslor.

received_1756743671262796-2

Jag är som jag nämnt tidigare mamma till tre pojkar, vilket givetvis är den största lyckan i hela världen, för mig, lite extra kanske, eftersom jag tidigt fick höra att jag inte skulle kunna få barn, det var inget läkarna rekommenderade utan tvärtom avrådde mig ifrån. Jag gick tack och lov emot deras rekommendationer och lyckades få behålla tre av mina barn, fyra dog i magen, varav min yngsta grabbs tvillingsyster, Vilda. Min yngsta kille var inte gammal när han började prata om sin syster, att hon hälsade på honom på natten och ibland sov hon i hans säng, ibland busade hon med honom… Han ser henne som om hon vore lika gammal som han själv och har beskrivit henne för mig precis så som den bild jag fick av henne under en meditation. Han har även berättat att hon ibland på nätterna tar med honom ”hem till sig”, ”där är det alldeles ljust och rosa, precis som om hon bodde på ett moln”. För honom är det en självklarhet och jag försöker göra så att han kan behålla den där självklarheten, att han inte ska tappa bort eller stänga ner sin öppenhet. När han växer upp och  möter personer som inte tycker att det är lika naturligt, då vill jag att han ändå kan känna sig trygg med det han tror på och känner. Det är väl det som är min främsta uppgift som mamma eller som vuxen? Inte att alltid komma med förklaringar eller med råd utan bara lyssna och bekräfta att vi hör dem? Vi vuxna har en, i mina ögon, väldigt viktig roll i hur framtiden kommer se ut, lär vi våra barn att andevärlden och det paranormala är naturligt, så kommer det att bli mer och mer accepterat. Och våra barn kanske inte behöver ha den känslan av att vara annorlunda, utan kan växa upp som trygga, glada, öppna barn?

/ Nellie

Annonser

En reaktion på ”Presentation- Nellie

  1. Hej Nellie!
    Jag får rysningar i hela kroppen på ett positivt sätt när jag läser…. så fint och vackert det din son upplever med sin syster. Det här är för mig kärlek, friskt , levande å oerhört läkande.

    Tack för att du delar med dig.✨💕💕💕🙏

    Ni behövs💚

    Kraaaaam Linda

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s