Med känslorna utanpå-Gästblogg

 

20161103_145901En lördag på tu man hand med min son hade vi haft händelserik och kärleksfull höstdag tillsammans och så blev även kvällen.

Strax innan läggdags satt vi en stund i soffan och han kramade mig gång på gång och sa att jag var den bästa mamman i världen. Lycka. Samhörighet. Kärlek.

Dock fick sonen svårt att sova och kände sig varm medan jag som vanligt frös och han tog av sig sin pyjamas och vände sig fram och tillbaka i sin säng. Till slut frågade jag vad som var fel och han sa att han inte var trött alls. Eftersom det var lördag kväll så tog jag med honom ut i soffan igen, med löfte om att han skulle ligga med en kudde i mitt knä och försöka sova, medan jag skulle titta på tv-programmet ”Så mycket bättre”. Eftersom det är ett musikprogram med en hel del prat, så tänkte jag att det kunde vara både lite lagom lugnt för en femåring att slötitta på tills han somnade.

Ganska snabbt efter programmet började så skulle Danny Saucedo sjunga en cover på en av Weeping Willows låtar. Sonen låg alldeles tyst och bara tittade och lyssnade och när jag nästan trodde att han skulle somna och låten var slut, så säger han lugnt och nästan högtidligt: ”Jag tycker att det är en så fin låt att mina ögon rinner.” Jag frågade: ”Rinner de?” Sonen: ”Ja… Han sjunger verkligen bra.”

När jag själv var runt fem år så minns jag att jag tyckte att min egen mamma betedde sig märkligt när hon blev tårögd ibland till någon riktigt sorglig film och då är jag ändå en väldigt känslig själ och har alltid varit. Jag skulle inte ha varit i närheten av att fälla tårar av en låt i hans ålder…

20150204_150147-2

Jag såg hur han torkade tårarna och tittade vidare på programmet. Nästa låt som spelades i programmet var den tänkte deltagaren Freddie Wadlings. Freddie avled ju tyvärr innan programserien blev färdiginspelad. Huvudpersonen för kvällen, Magnus Carlson (Weeping Willows sångare), blev rörd till tårar när Freddies inspelade låt framfördes och en bra stund efter så säger min son: ”Jag tycker synd om han som gråter, mamma.”

Han är sannerligen en känslig själ min fina son och lider ofta även å andra människors vägnar när de är ledsna eller mår dåligt. Jag blir lite häpen över hans mogna och känsliga reaktioner och utbrister: ”Du måste ha en gammal själ min mogna fina lilla pojke”. Han ler och svarar: ”Mmmm…”

Sonen börjar bli lite för engagerad i tv-programmet efter ett tag, så jag påminner honom om att han behöver försöka sova och ber honom om att vända sig åt andra hållet, bort ifrån tv:n. Det fungerar inget vidare, så jag frågar om han inte ska sova på sitt rum ändå istället. Vi blir lite oense och tröttheten gör att han blir arg på mig och när jag bär in honom på hans rum så skriker han nästan hysteriskt: ”NEJ MAMMA, JAG ÄR RÄDD!!!”stocksnap_dc7y71msmx Jag stannar upp direkt och sätter mig på huk framför honom, håller om honom och undrar varför. Sonen säger: ”När det är mörkt här så hör jag spökena på mitt rum och då blir jag så rädd! Jag tycker inte om när det är mörkt här och jag är ensam! Det knäpper mot alla fönster, så här…” Han härmar ljudet några gånger. Jag lugnar honom, kramar honom och låter honom följa med tillbaka till soffan igen, med löfte om att han nu ska försöka sova och lova att även försöka vara tyst.

”Mamma, du är min bästa vän. Det vore bra om jag kunde ha tre mammor. Om en dör så skulle jag ändå ha två kvar. Och om en till dör, så skulle jag ändå ha en mamma…”

Sen somnade han efter fem minuter, min djupa lilla själ.

Han verkar ha känslorna utanpå kroppen och han lämnar mig ofta förundrad och väldigt berörd.

 

Eva Storgaard

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s