Emil, änglar och Lejonkungen-Gästblogg

 

När min dotter var 5 eller 6 år gammal började hon berätta om en låtsaskompis som hade bosatt sig i hennes rum. Han hette Emil och spenderade mest tid i hennes säng, sa hon. De kunde leka och han följde efter henne genom vår lägenhet.
I början tyckte hon att det var kul! Antar att det också beror på att hon är ensambarn och ofta längtar efter ett syskon.
Men så småningom började Emil besvära Leila. Hon kände ett obehag när hon skulle gå in i sitt rum för att hämta något eller leka/sova; oavsett om det var ljust eller mörkt ute.
Leila förklarade att hon inte visste hur hon skulle få plats i sin egen säng; att Emil tog upp all plats.hand-505277_1920
Det mest fysiska hände strax innan och efter min man och dotter hade kommit hem från en utflykt en dag. Jag hade stannat hemma för att kunna städa i lugn och ro och skulle precis börja dammsuga i vårt badrum. Medan jag torkade av toalettsitsen på vår andra toalett hade sitsen och locket i badrummet fällts upp igen fast jag kan svära på att jag hade fällt ner locket bara några minuter tidigare.
För att vara säker att det inte var mitt virriga jag fällde jag ner sitsen och locket igen och fortsatte avsluta veckans städpass på vår lilla toalett. Vad tror ni händer när jag går tillbaka till vårt stora badrum: locket och sitsen är uppfällda igen!
När min man och dotter väl kom hem bad jag de att inte gå in där just då eftersom allt hår låg mitt på golvet. Plötsligt hör jag hur någon i badrummet sätter igång vattenkranen och jag skriker från hallen: ”Men sa inte jag att ni inte skulle in i badru…!”
Till min stora förvåning var min man på kontoret och Leila i sitt rum. Ingen hade ens gått i närheten av badrummet. Snacka om överraskning!
Den dagen tyckte Leila att det hela var så obehagligt att hon bad min man fysiskt ”bli av” med Emil. Med min kunskap om att sprida ljus, hjälp från den ”andra sidan” samt min mans fysiska handtag kunde vi ”få bort” Emil och Leila har inte nämnt honom sen dess. Idag kommer hon inte ens ihåg att han någonsin har funnits vid hennes sida.angel-832407_1920

Vid ett annat tillfälle, några år senare, frågade Leila mig ifall jag någonsin hade sett en ängel.
Jag var ärlig och berättade att jag en gång tidigare hade haft ett väldigt fysiskt och verkligt möte med en ängel vid min sängkant. Jag kände hur jag i halvsömnen rullade över till min vänstra sida, öppnade ögonen och såg hur en fantastiskt vacker, brunhårig ängel satt bredvid mig; hur jag kände mig älskad som aldrig förr.
Ängeln såg till att luta sig och sina stora vingar över mig. Har nog aldrig känt mig mer omhändertagen och trygg. Det kändes som ingenting kunde skada mig och allting skulle blir bra.
Från det ögonblicket har Leila både googlat ”änglar” och letat efter bra bilder på änglar. Hon har kunnat berätta om ett blått ljus som har sökt sig in i hennes rum och fått henne undra över ifall det var en ängel. Men rädslan och frågorna är där.
Personligen får jag känslan av att det är en fin energi som vill titta till henne då och då och som tar det varsamt för att inte skrämma henne.

”Men hur funkar det? Hur gör de?”, kan Leila fråga lite här och var.

En scen i Disneyfilmen ”Lejonkungen” gav mig ett fiffigt sätt att kunna förtydliga hur kontakten med den ”andra sidan” kan fungera. Just att ha ett bra sätt att kunna förklara för ett barn hur en själ kommunicerar med en annan:savannah-1326836_1920
De som har sett filmen minns säkert ögonblicket då Simba är både ledsen och arg över att hans pappa bara hade lämnat honom. Han tittar på sin spegelbild i vattnet och upptäcker plötsligt att pappan finns där. Nämligen som ett moln i himlen. De lyckas prata med varandra och Simba känner sig stark och hoppfull inför sin framtid igen.

Som det säkert är för många barn och även vuxna gäller en skräckblandad förtjusning i sådana situationer/funderingar. Vad är äkta, vad är inbillning? Vad vågar man berätta? Hur sätter man ord på det upplevda och behöver man vara rädd?

Vill tipsa om Sylvia Brownes bok ”Psychic Children” där några tips och tricks har fastnat hos mig:

  1. ”When children tell you stories, no matter how far-fetched they might sound, you’ll do yourself and them a huge favor by eliminating the word ”imagination” from your vocabulary.”
  2. ”Never underestimate how psychically sensitive children are. They’ll pick up anger, resentment, stress and unhappiness around them without even trying.”
  3. ”Never, ever believe thet sprits or ghosts can or would harm them.”

 

Nyss bad Leila mig kolla så att inget fanns under sängen eller i klädskåpet. J
Jag känner att det är så viktigt att bekräfta barnets tankar och funderingar samt se till att deras rädslor inte får möjlighet att ta över.
Jag vet och känner att den ”andra sidan” vill oss gott och se att vi utvecklas och känner glädje under vår resa här på jorden.

 

 


En reaktion på ”Emil, änglar och Lejonkungen-Gästblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s